familjenkronholm

Jag tror hela tiden att det skall bli bättre, lungna ner sig och börja flyta på men icke sa nicke, det tuffar på i 130 dag ut och dag in med ett par korta andningspauser allt för sällan.
Pratar om jobbet.

Har framför mig några stora projekt och en massa saker som måste organiseras och genomföras samtidigt som man skall sköta allt annat dagligt arbete både på jobbet och hemma:-(

Har lovat barnen att i vår SKALL jag äntligen avsätta tid för att vara med dom på skola och dagis en dag och som vanligt så känns det inte som att jag har tid.
Normalt sett hade jag kanske hoppat besöket som vanligt men nu är det Fridas sista termin på dagis och Rasmus är väl snart för stor för att vilja ha sina föräldrar i skolan så jag MÅSTE avsätta tid till detta nu.

Vet inte om det var bättre förr men ibland tror jag att det faktisk var det.
Man blir mer och mer härdad, pressar sig hårdare och hårdare så till slut är man fast i karusellen och man tror att det faktiskt är så här det skall vara.

I dag har jag iallafall slutat normal tid på jobbet och byggt snölykta med barnen och kastat snöboll med dom.
Härligt ärdet med all denna snö som kommit, det lyser upp en del i mörkret !

dax att få barnen i säng så man kan sätta sig och andas ut innan skönhetssömnen före morgondagens arbete som väntar så glatt på en.

Godkväll.

Tiden är i bland en fiende för mig
som en tyngd i min sko den gottar sig.
Att få glömma det jobbiga ett tag
och bara kunna vara som man borde en dag.
Bort med det negativa väsen som styr
och bara se det vackra med en ny dag som gryr.
Det är något att tänka på
och något alla borde förstå.


L