Farväl II
Där står en man vid vägens slut
han sträcker sin hand mot mig.
Jag vill så gärna nå hans hand
men avståndet mellan är ack för långt.
En tår faller sakta ner på min kind
jag önskar så att du kom till mig.
Om så bara för en stund du var här
men nej nu är det för sent.
Sakta försvinner du från mig bort
till slut är du bara ett minne blott.
Det kommer en vindpust som smeker mitt hår
och min kalla kind är torr i gen.
Den kind som du smekt så ofta min vän
och där det tidigare rann en sorgens tår.
LK 2012-08-08
Kommentarer
Trackback
