familjenkronholm

Det är konstigt hur det är att vara beroende.
Hur beroende är man igentligen och vad är det som kickar i gång beroendet igentligen?
Jag har använt JAG, HAN och HON i nedan funderingar/berättelser och det är inte riktat mot någon specifik person alls, det känns mer som en berättelse om jag använder detta sätt att skriva på.
Undantaget är JAG, det är just jag som är personen det handlar om.

JAG:
Själv är jag just nu INTE beroende av cigaretter och jag har inget sug som helst. Jag rökte fram till så sent som i lördags men from söndagen är jag rökfri och känner inget behov alls längre.
När jag rökte så rökte jag en himla massa varje dag, säkert ett paket om dagen under sista månaderna för jag visste att jag snart var tvungen att sluta (envis hosta oroade mig).
Min hjärna sade att jag var tvungen att sluta men samtidigt kunde den inte förstå hur den skulle klara av att inte få dessa rökpauser. Inte få dra in röken i lungorna på morgonen och känna lugnet sprida sig.
Nu när jag slutat så känner jag inget behov alls och då gar jag endå ett paket som ligger på bänken i köket bara utifall att.
Skulle jag få för mig att röka en kväll efter några glas vin så faller jag säkerligen tillbaka i beroendet och suget återfinner sig i gen.
Varför, det gick ju så bra att inte vara beroende?

VEM SOM HELST:
En alkoholist eller kanske mer en periodare dricker ju för att uppnå någon form av tillfredsställelse, ett lugn, ett sätt att bota den rastlöshet i kroppen som hela tiden gör sig påmind .
Slutar han så känns det bra fysiskt, bättre än på länge men själen blir orolig.
Alkoholen känns inte riktigt så viktig längre och efter ett tag så känner han att han har kontroll och rastlösheten botas med aktiviteter som han inte orkat med innan.
Efter en längre tid tror han att han klarar av att dricka som "vanligt" folk.
Lite vin eller annan alkoholhaltlig dryck tillsammans med sin kära eller i goda vänners lag.
Det går inte, beroendet kommer direkt, hjärnan tänder till och lyckoruset , känslan och lugnet infinner sig som ett brev på posten. Han är fast i gen.
Varför, det gick ju så bra att inte vara beroende?

VEM SOM HELST:
En matberoende, eller sockerberoende äter av samma anledning som rökaren och alkoholisten, att uppnå tillfällig tillfredsställelse, ett lyckorus som botar av olika anledningar.
Sorg, lycka och till och med rastlöshet.
Den matberoende som antingen börjar att banta eller lägga om kosten helt känner saknaden ett tag, blir mer rastlös och kanske deprimerad innan det vänder och hon känner att hon kan hantera situationen, hon ser ett hopp om att kanske kan man få bort beroendet och ersätta det med annat som gör att hon inte tänker på mat hela tiden.
Kilona tappas sakta men säkert och hon börjar känna sig glad och lycklig för att hon är på väg mot ett mål hon haft så länge.
Efter en tid så bjuds hon på en underbart god middag med både förrätt, varmrätt och efterrätt.
Verför inte, det är ju bara i dag och jag har kontroll nu.
Efter det sitter hon ner med lite fika och kanske godis i en skål på bordet.
Hon tänker att hon redan ätit för mycket i dag så då kan hon lika gärna äta det övriga som erbjuds.
Nästa dag vaknar hon med ångest, vågen står på 2 KG + och hon ser hur snabbt det går att gå upp de kilona som tog flera veckor att gå ner.
Då ger hon upp och faller tillbaka till beroendet med att stoppa någonting i munnen.
Varför, det gick ju så bra att inte vara beroende?

Det finns många fler saker att vara beroende av med dessa 3 sakerna är väl det man hör mest om och som flest är drabbade av.

Vad är det som igentligen styr detta, är det ett ämne i hjärnan hos vissa personer som gör att det blir så ?

Bara några tankar en helt vanlig men endå så unik onsdagkväll.

Lindha.